Piteå logotyp
Vill du flytta
till Piteå?

Emelie Lövgren
Foto: Sanna Dahlén

“I Piteå har jag kunnat förverkliga mina drömmar”

Drömmen om att bli fotbollsproffs föddes i en av Piteås alla ungdomsklubbar. När Piteå IF tog klivet upp till högsta serien 2009, var det med Emelie Lövgren som mittback.
Efter en sejour i Djurgårdens IF har hon nu lagt skorna på hyllan och flyttat hem för nästa drömjobb. Som Piteå IF DFF:s första heltidsanställda klubbchef ska Emelie göra det lättare för fler unga tjejer att nå sina fotbollsdrömmar.

Det är få förunnat att ha en elitidrottskarriär i sin egen hemstad. Att dessutom få fortsätta inom samma bransch när fotbollsskorna snörats av är ja, dubbel vinst.
– Det här är sånt som man egentligen bara drömmer om att göra, säger Emelie Lövgren.

Varför blev det just fotboll för dig?

– Piteå är en riktig fotbollsstad. Kanske mycket tack vare Piteå Summer Games. Det finns många bra ungdomsklubbar och jag började i Storfors AIK med min pappa som tränare. Jag tyckte det var extremt kul att vinna – och det gjorde vi en hel del. Det triggade ett intresse att träna mer och mer.

Du har spelat på elitnivå med Piteå IF, Sunnanå, Arna Björnar i Norge och så Djurgården. Dessutom har du vunnit SM-guld med Piteå 2018. Vad tog dig dit?

– Jag klättrade steg för steg och nivå för nivå här hemma i Piteå. Dels fanns möjligheten, dels hade jag ett slags laserfokus. För mig fanns inget annat. Men det var mycket som fick stå tillbaka. Utlandsresor, födelsedagar. Jag gick inte på balen och under studenthelgen hade vi en stor hemmamatch. Men jag har aldrig stannat upp och känt att jag har missat något. Jag hade även väldigt förstående lärare i skolan som gjorde det möjligt för mig att satsa.

Vad fick dig att återvända till Piteå efter några år hemifrån?

– Jag var 29 år när jag flyttade till Bergen i Norge. Jag trivdes väldigt bra där. Även i Stockholm. Jag fick många bra insikter, som vad jag föredrar och behöver. Och jag växte som person. Men det är något visst med Piteå. Det går inte att komma ifrån. När jag dessutom fick erbjudandet om att bli klubbchef var det ett lätt beslut att flytta hem.

Foto: Sanna Dahlén

Vad har Piteå som inte andra har?

– Människorna! Lugnet, naturen och de ljusa sommarnätterna. Det är en fin sommarstad även om det skulle kunna göras ännu mer. Ibland tycker jag att det är enerverande att bo i en liten stad där nästan alla känner till alla. Men det är också det som är tjusningen. Det finns en fin värme här. Det är inte så konstlat, inte så märkvärdigt. Mer avslappnat och härligt.

Har du mer tid att njuta av Piteå som stad i din nya roll?

– Haha, nej egentligen inte. Det är fortfarande väldigt mycket fotbollsbubbla. Jag hade kanske trott att jag skulle lägga lite mer tid på att utveckla nya intressen. Men jag har en stor kärlek till havet och det får jag utlopp för här. Vi har båt och är mycket ute till sjöss. I Piteå skärgård. På vintern blir det en del skoter.

Vad hoppas du bidra med på din nya position?

– Mitt grunduppdrag är att utveckla och professionalisera Piteå IF DFF. Vad det egentligen betyder är att jag hoppas kunna göra det lättare för fler unga tjejer att nå sina fotbollsdrömmar. Det största med fotbollen är att få uppleva framgångar och motgångar tillsammans. När framgångarna för Piteå IF DFF började komma var det något nytt för Piteåborna. Stödet var enormt. Det är det fortfarande och det är fint att ta del av.

Emelie och Pite Energi gör Piteå till en proffsigare plats att bo på.

Fakta/Emelie Lövgren

Ålder: 34 år.
Bor: I villa i Hortlax i Piteå.
Gör: Klubbchef för Piteå IF DFF.
Smultronställe: Piteå skärgård, den får inte alls så mycket uppmärksamhet som den förtjänar.

Dela sidan med en vän

Min story

Sara skapar närproducerad matmagi i villakvarteret 

I ett lugnt villakvarter på Klubbgärdet i Piteå ligger en liten gårdsrestaurang med plats för 14 gäster. Locale är Sara Dupuich hjärteprojekt och här, i en gårdsstuga intill sitt eget hus, serverar hon en trerättersmeny lagad på lokala och ekologiska råvaror.  
Min story

Han har längtat hela livet – nu flyttar Michael hem till Piteå 

Michael Berglund har längtat tillbaka till Piteå hela livet. Nu tar han med sig familjen och flyttar hem. I intervjun delar Michael med sig av tankarna kring hemflytten, vad han ser som han tycker många Pitebor blivit hemmablinda för och vad det är som gör att just Piteå blir familjens nya hemort.
Min story

Med Piteå som bas och framtidsdrömmarna på spåret

För Sofia Henriksson började skidresan i spåren runt Piteå som liten i Storfors SK. Idag tävlar hon mot världseliten, med Piteå som bas och träningsmiljön i Piteå Elit som en viktig del av satsningen. Vägen dit har inte alltid varit enkel. Skador och motgångar har satt hennes vilja på prov flera gånger. Ändå fortsätter hon. Med samma driv som när allt började. Sofia berättar om uppväxten i Piteå, valet att flytta hem igen, livet som elitåkare och framtidsdrömmarna.
Starkt näringsliv

”Entreprenörskraften i Piteå är extremt stark och den ska vi vara stolta över ” 

Möt Piteås kommundirektör tillika VD för PIKAB, Mikael Salomonsson. En Umeåbo som valde Piteå mitt i livet. Varför? För att han såg något som utmanade. En stad med bubblande potential, men också utvecklingsområden Vi pratar om branschbalans, företagsklimat, entreprenörskraft, Norrbotniabanan och varför Piteå inte ska jaga varje etablering, utan snarare rätt etableringar. Och vad är det som krävs för att en kommun både ska vara attraktiv att bo i och redo för framtiden?
Mer av kul

”Det som inte finns i Piteå, det ska finnas på Kajman”

En gulmålad träbyggnad mitt på Rådhustorget. En liten scen med ett stort hjärta och en tydlig vision: Det som inte finns i Piteå, det ska finnas på Kajman. Idag är kulturföreningen Kajman en självklar del av Piteås kulturliv. Hur ser Josef och Linn på Piteå som kulturstad? Vad saknas? Och vad krävs för att nästa generation musiker ska få ta plats?
Min story

”Jag var nog lite rädd för att flytta tillbaka”

Hon visste det tidigt. Att hon inte skulle stanna. Att världen var större än Piteå och att hon behövde se den med egna ögon. Så när Camilla Neideman var 19 år packade hon väskorna och flyttade söderut. Det som följde blev år av musik, resor, boende i kollektiv, yoga, sökande och till slut en hemflytt fylld av både tvivel och nya insikter om vad Piteå är. För precis som Camilla inte är samma person idag, är inte heller det Piteå hon lämnade samma Piteå som hon kommit hem till. Det här är berättelsen om att våga lämna och om modet att återvända hem.