Piteå logotyp
Vill du flytta
till Piteå?

Text & Foto: Sara Lundberg

“Det är en ynnest att varje dag få hålla på med det jag brinner allra mest för”

Med tanke på storleken är Piteå en kommun som fostrat väldigt många idrottsstjärnor genom åren. Piteå rymmer många små och stora klubbar, med oräkneligt antal engagerade ledare, volontärer och aktiva inom en lång rad idrotter. Två av de större klubbarna inom vinteridrotten, som har satt Piteå på kartan är skidklubbarna Piteå Elit och Piteå Skidskytteklubb.

Vi träffade Sofia Henriksson, som är aktiv i Piteå Elit.
Det är i skidspåren runt Piteå som stora delar av Sofias liv har utspelat sig. Sofia växte upp i Bergsviken och tog sina första stavtag som liten i Storfors SK. I Piteå finns både familjen och tränaren som hjälpt Sofia genom både med och motgång. Här finns också miljön i Piteå Elit som genom åren lockat skidåkare från hela landet och har fostrat några av Sveriges bästa längdåkare.

När många elitåkare söker sig bort valde Sofia istället efter några år på annan ort att flytta hem, då förutsättningarna att satsa på skidåkning på elitnivå finns just här hemma i Piteå.

Möt Sofia i ett samtal som handlar om mer än resultat. Vi pratar passion, mål, med- och motgångar och inte minst om värdet av att få utvecklas i en trygg miljö.

Fostrad av eldsjälar

För Sofia Henriksson väcktes skidintresset i spåren runt Piteå när hon var sex–sju år gammal och hennes mamma tog med henne ut på skidor för första gången.

– Det var min mamma som introducerade mig till skidåkningen. Hon satsade själv som ung och har alltid varit en viktig förebild för mig, berättar Sofia.

Grogrunden fanns hemma i Bergsviken, i Storfors SK. En liten klubb som drevs av starka ideella krafter.

– Storfors var aldrig någon stor förening men den drevs av riktiga eldsjälar. Min mamma var tränare i min grupp. Vi var tjejer och killar i olika åldrar som tränade och hade roligt tillsammans.

Men ganska tidigt märktes det att Sofia inte bara åkte skidor för att det var roligt. Skidåkningen blev snabbt mer än en fritidssysselsättning.

– Jag har alltid varit en riktig tävlingsmänniska. I allt. På gott och ont. Drivet att vinna och bli bäst är nog det som fick mig att börja elitsatsa, minns Sofia.

Att välja hem

Under karriären har skidåkningen tagit Sofia till andra orter. Men till slut var det något som drog henne tillbaka.
Piteå. Och visst hade kärleken också ett finger med i spelet.

– Drömmarna om att bli bäst i skidåkning tog mig söderut en period. Men det som fick mig att vända hem var tryggheten, familjen och kärleken. Att må bra är A och O för att lyckas, oavsett vad man håller på med, säger Sofia och menar att i Piteå finns bästa förutsättningarna för just det, att må bra.

Här har Sofia sin familj och bor i en villa bara ett stenkast från föräldrahemmet. Att en helt vanlig vardagkväll efter träning få komma hem och bli bjuden på middag hemma hos mamma och pappa, att ha familjen nära är en trygghet som Sofia mår bra av.

Och kärleken då? Sofia träffade sin sambo Karl när han var vallare i Piteå Elit. Idag är han en av hennes största supporters, både i och utanför spåret.

Att trivas på en ort, det handlar inte bara om träningen, inte ens för en tävlingsåkare som Sofia.

– Piteå är väldigt familjärt. Och det bästa med Piteå är nog att det finns många goa och positiva människor här. Det är lätt att få kontakt med folk. Och naturen är fantastisk. Dessutom är det verkligen sommar på sommaren och vinter på vintern, och ofta bra med snö. Det är inte oviktigt för en skidåkare, skrattar Sofia.

Något som utmärker Piteå enligt Sofia är det varma, nära och öppna. Hon menar att myten om den tystlåtna lite enstöriga Norrbottningen kanske inte är helt sann.

– Det är mer öppet än man kanske tror, folk är både välkomnande och stöttande och många kommer fram och hälsar och peppar både i skidspåret, på gymmet och på byn.

Sofia lyfter även det stora engagemanget för idrotten inom företagslivet i Piteå:

– Hade det inte varit för många av företagarna i Piteå som stöttar och sponsrar mig hade jag inte kunnat hålla på med skidåkningen. Det finns ett stort engagemang från både små och stora företag att stötta idrotten, det värmer verkligen och jag skulle säga att det har varit avgörande för att jag ska kunna fortsätta.

Miljön som skapar mästare

Piteå har länge varit en stark plats för längdskidåkning, både för motionsåkare och tävlingsåkare. Här finns flera skidklubbar som drivs av eldsjälar och ideella krafter och runt om i Piteå hittar du många olika skidspår av varierande längd, kvalitet och svårighetsgrad. I centrum står Lindbäcksstadion och Piteå Elit, klubben där Sofia tränar i dag. Piteå Elit är en klubb som genom åren fostrat många starka åkare som mött stora framgångar både inom Sverigeeliten och världseliten. Men vad är det klubben gör rätt?

Sofia tror det är den proffsiga träningsmiljön som lockar många åkare, hon beskriver den som en av klubbens stora styrkor.

– Piteå Elit erbjuder verkligen en proffsig träningsmiljö. Det är en proffsig klubb och alla: från ledare och vallare till aktiva, drar åt samma håll. Det tror jag är en av de viktigaste faktorerna till alla stora framgångar genom åren.

Träningsgruppen och gemenskapen spelar också en stor roll.

– Vi är ett sammansvetsat gäng träningsvilliga åkare som både pushar och stöttar varandra. Alla är seriösa och vill satsa. Dessutom har vi väldigt bra sammanhållning och har också väldigt roligt tillsammans utanför skidspåret.

Och visst finns det mycket konkurrens, när det i klubben finns så många duktiga åkare. Men konkurrensen som finns är inspirerande tycker Sofia och berättar att det kan bli både en sporre och drivkraft.

– Vi inspirerar varandra och hjälps åt och peppar, vi ser att alla har olika styrkor. Vi har en hög nivå på våra pass. Alla har samma dröm, att bli bäst i världen.

Samtidigt understryker hon också vikten av ledarna, som vet när de ska bromsa och när de ska gasa.

För Sofia har tränaren Stefan Thomson haft en avgörande betydelse. Hon lyfter det nära samarbetet med sin tränare som en framgångsfaktor och kanske är det just det som fått Sofia att fortsätta även när det gått som allra tyngst.

Det har gått några år sedan Sofia flyttade tillbaka till Piteå. En viktig anledning var närheten till tränaren Stefan, som också tränar det svenska skidlandslaget.

– Att ha min tränare nära är en av de största nycklarna till mina framgångar de senaste åren. Här känner jag mig trygg och kan fokusera på min egen träning utan att känna press utifrån. Under åren när jag haft många skador har han betytt otroligt mycket. Han trodde på mig när nästan ingen annan gjorde det.

Sofia Henriksson på Lindbäcksstadion
Foto: Sara Lundberg

Ett hårt arbete

Att vara elitåkare är ett hårt arbete och Sofia tränar sex dagar i veckan, vilket på hennes nivå innebär 10–12 träningspass varje vecka, året om. Det kan handla om allt från stenhårda intervaller på rullskidbandet till långa skidpass ute i naturen eller styrketräning i gymmet. Sofia understryker hur viktigt det har varit att hon har en så förstående sambo, som stöttar henne i elitsatsningen.

– Det är en ynnest att varje dag få hålla på med det man brinner allra mest för. Skidåkarlivet är dock långt ifrån glamouröst alla dagar. Träningstimmarna ska göras oavsett väder och vind. Men jag tänker att det är precis som i ett vanligt yrke, vissa dagar längtar man till jobbet medan andra dagar vill man helst bara stanna i sängen.

Även sömn, återhämtning och kost måste fungera perfekt för att utvecklingen ska fortsätta. Och att välja att satsa på elitnivå innebär också att man behöver välja bort något ibland. Men hur balanserar man ett “vanligt liv” med ett liv som styrs av träningsscheman, läger och tävlingar? Här har elitsatsningen krävt ett stort fokus och ett målmedvetet arbete från Sofia.

– Skidåkningen och träningen är i princip alltid prio ett för mig. Som skidåkare jobbar man inte bara under de faktiska träningspassen utan det är ett 24/7 arbete. Jag skulle inte säga att jag har offrat saker, men jag har absolut valt bort en del för att bli en så bra skidåkare som möjligt. Att hålla sig frisk är avgörande särskilt när man håller på med konditionsidrott, därför undviker jag nästan alltid att träffa folk om det finns risk att bli smittad.

En karriär fylld av både framgångar och motgångar

När Sofia ser tillbaka på sin karriär beskriver hon den i två delar. Den första kom tidigt, då hon som junior tog fyra medaljer på junior-VM och slog sig in i världscupen med en topp-10-placering.

Sedan kom åren som förändrade allt. Sofia drabbades av skador och berättar att hon under en period hade sju olika frakturer. Under den tuffa tiden gick hon också igenom en ätstörning. Flera säsonger blev förstörda. Att komma tillbaka gång på gång blev en stor utmaning och jag kan inte låta bli att imponeras av vilken mental styrka Sofia besitter.

– Skadorna avlöste varandra och det var väldigt tufft. Men jag har haft många människor som stöttat mig. Under den tuffaste perioden var min tränare guld värd. Att han trodde på mig när jag själv inte vågade göra det.

Att motgångar är en del av livet fick Sofia bli varse. Men det var också här hon fick lära sig att hantera det. Och visst kan det ibland vara svårt med individuella idrotter, där man inte kan gömma sig bakom ett lag, menar Sofia.

– Har du en dålig dag, eller gör en dålig säsong, då syns det. Det har inte varit lätt alla gånger, då gäller det att inte fastna i “tänk om”. Ibland måste man börja om. Vad kan jag göra idag, vad kan jag göra imorgon, för att hela tiden bli lite bättre. Tålamod har nog varit min bästa vän många gånger. Det handlar om att behålla målbilden och hantera motgångarna.

Och det var precis vad Sofia gjorde. Hon var beredd att göra jobbet.

När kroppen till slut höll igen blev känslan desto starkare. En av de största stunderna kom för två säsonger sedan när Sofia efter hårt och målmedvetet arbete gjorde sitt bästa världscuplopp på över åtta år.

– Det finns många stunder i min karriär där jag har varit väldigt stolt och lycklig över vad jag åstadkommit. En av de absolut finaste stunderna kanske ändå var när jag för två säsonger sedan slutade på en 14:e plats i världscupen Det var häftigt att kunna vara tillbaka på den nivån efter många år av skador. Att dessutom få dela det med min sambo Karl, som vallade mina skidor den dagen, och min tränare Stefan var extra roligt.

Sofia Henriksson, Piteå Elit
Foto: Sara Lundberg

Driv, passion och viljan att bli bäst

När jag träffar Sofia slås jag av hennes positiva energi och inställning. Det är imponerande att Sofia trots motgångar och press att prestera lyckats behålla passionen för skidåkningen. Men vad är det som driver henne?

– Viljan att bli bäst. Och att skidåkningen är så förbaskat rolig! Svarar Sofia utan att tveka. Jag har alltid gillat att ta i.

Hon försöker också hålla fokus på det hon faktiskt kan påverka.

– Jag försöker göra det bästa jag kan varje dag utifrån de förutsättningar jag har just nu.

När hon laddar batterierna gör hon det helst nära naturen.

– Jag är gärna hemma, i stugan eller ute i naturen med min sambo och hundarna.

Om framtidsdrömmarna

I skidspåret är målet tydligt.

– Jag drömmer om att ta en medalj på VM eller OS, berättar Sofia.

Samtidigt finns det också ett liv bortom tävlingarna. När skidkarriären en dag är över lockar andra projekt. Skidåkningen har varit en viktig del av Sofias identitet hela livet. Men hon är fast övertygad om att det finns både mening och mål även för framtiden. Sofia har bland annat ett stort intresse för renovering och inredning och drömmer om att tillsammans med sin sambo en dag hitta ett större hus hemma i Piteå att renovera och bo i. Gärna i hembyn Bergsviken där de bor idag.

– Jag skulle gärna jobba med något där man får skapa, inredning eller kanske finsnickeri den dagen jag lägger skidorna på hyllan, berättar Sofia.

Hundarna, fotografering och ripjakt på fjället hör också till sådant som ger energi.

Men först väntar fler mil i skidspåret.

Och basen finns kvar där hjärtat alltid har funnits.

I Piteå.

Sofia Henriksson

Ålder: 32

Bor: Bergsviken

Yrke: Längdskidåkare

Smultronställe: Ursberget

Dela sidan med en vän

Starkt näringsliv

”Entreprenörskraften i Piteå är extremt stark och den ska vi vara stolta över ” 

Möt Piteås kommundirektör tillika VD för PIKAB, Mikael Salomonsson. En Umeåbo som valde Piteå mitt i livet. Varför? För att han såg något som utmanade. En stad med bubblande potential, men också utvecklingsområden Vi pratar om branschbalans, företagsklimat, entreprenörskraft, Norrbotniabanan och varför Piteå inte ska jaga varje etablering, utan snarare rätt etableringar. Och vad är det som krävs för att en kommun både ska vara attraktiv att bo i och redo för framtiden?
Mer av kul

”Det som inte finns i Piteå, det ska finnas på Kajman”

En gulmålad träbyggnad mitt på Rådhustorget. En liten scen med ett stort hjärta och en tydlig vision: Det som inte finns i Piteå, det ska finnas på Kajman. Idag är kulturföreningen Kajman en självklar del av Piteås kulturliv. Hur ser Josef och Linn på Piteå som kulturstad? Vad saknas? Och vad krävs för att nästa generation musiker ska få ta plats?
Min story

”Jag var nog lite rädd för att flytta tillbaka”

Hon visste det tidigt. Att hon inte skulle stanna. Att världen var större än Piteå och att hon behövde se den med egna ögon. Så när Camilla Neideman var 19 år packade hon väskorna och flyttade söderut. Det som följde blev år av musik, resor, boende i kollektiv, yoga, sökande och till slut en hemflytt fylld av både tvivel och nya insikter om vad Piteå är. För precis som Camilla inte är samma person idag, är inte heller det Piteå hon lämnade samma Piteå som hon kommit hem till. Det här är berättelsen om att våga lämna och om modet att återvända hem.
Starkt näringsliv

“Piteås styrkor och möjligheter är hur många som helst”

I ett samtal om utveckling, framtidstro, visioner och mod kan du här läsa om kommunens nya utvecklingschefs spaning på Piteå. Hur ser Mats Berg på Piteås styrkor och utmaningar? Vad tycker han om nya visionen? Vad är det vi tar för givet? Och har vi blivit hemmablinda?
Attraktivt boende

150 mil tur och retur

Vad händer när man följer längtan hemåt? Efter 20 år i Skåne flyttade Jessica och hennes familj hem till Piteå igen. Flytten tillbaka till Piteå blev början på ett liv med trygghet, nya drömmar och helt nya möjligheter – både privat och i karriären. Deras berättelse är en påminnelse om att en hemflytt inte är ett steg tillbaka. Det kan vara steget framåt mot någonting nytt.
Min story

“Kulturen räddade mitt liv”

När Vincent mådde som sämst blev kulturen i Piteå det som höll honom uppe. Från ateljén på Kaleido till estetlinjen på Strömbacka fann han både trygghet, gemenskap och en framtid att tro på. Nu berättar han hur kultur faktiskt kan rädda liv. Här kan du läsa Vincents starka berättelse.