Piteå logotyp
Vill du flytta
till Piteå?

Text & Foto: Sara Lundberg

“Jag trodde inte ens jag hade en framtid, nu sitter jag här och pratar om den”

För Vincent blev kulturen i Piteå mer än ett fritidsintresse. Den blev en livlina. Från en tuff tonårstid hittade han sin trygghet i ateljén, i musiken, i teatern och i gemenskapen på estetlinjen. Vincents berättelse visar hur kraftfullt det kan vara när en stad satsar på mötesplatser för unga och ger dem rum att växa, skapa och känna gemenskap.  Det pratas ofta om Piteå som kultur- och evenemangsstaden i norr. Och i Piteå finns en lång tradition av att både kommunpolitiken och näringslivet satsar på kultur. Värdet av det blir väldigt tydligt när jag hör Vincents viktiga berättelse. En berättelse fylld av smärta, men också med hopp.

När 18 åriga Vincent blickar tillbaka på högstadiet är det som att han ser en annan version av sig själv. En som var rädd, ensam och övertygad om att allt som gick fel var hans eget fel.

”Jag minns mest väntrum och psykologbesök. Jag kände att depressionen liksom följde efter mig, som om den hade bestämt sig för att bo i min skugga”, säger han.

Självskadorna dolde han under långa ärmar. Självtvivlet blev större för varje dag.

”Jag var helt säker på att det inte fanns en väg ut. Jag tänkte att det här är mitt liv. Punkt.”

Men så dök en oväntad chans upp. En kompis bjöd med honom till Culture Club på Kaleido i Piteå. Det blev början på något helt annat.

En dörr som öppnades

Det första besöket på Kaleido blev som att få syn på en lösning han inte visste att han saknade. ”Jag kom in och kände att ingen dömde mig. Jag behövde inte vara stark eller glad eller normal. Jag kunde bara vara. Det var en känsla jag aldrig hade haft förut.”

Ateljén blev en fristad. Musiken gav ett sammanhang. Teatern erbjöd en möjlighet att kliva in i ljusare roller.

”Att stå på scen och få vara någon som inte bar på allt det svarta inombords, det gjorde något med mig. Det var som att ljuset i teatern fick låna ut lite av sin styrka till mig.”

När det var dags att välja gymnasielinje visste han redan svaret. Estetlinjen på Strömbackaskolan i Piteå var inte bara en linje, det var en livboj.

Att hitta sin plats

“Att vara ung i Piteå har definitivt både sina för- och nackdelar. Det finns mycket redan nu för unga att göra och det är en väldigt fri stad men om man som ung i en mindre stad kanske bryter normerna eller gör saker som att klä sig annorlunda kan man känna att det är svårt att passa in. Det gäller speciellt i yngre tonåren när man kanske inte har hittat likasinnade personer.” 

På gymnasiet kom vändningen, då pusselbitarna till slut föll på rätt plats.

”Jag kände mig plötsligt som en del av något. Bara det att gå i en klass där alla älskade skapande av olika sorter, precis som jag, gjorde att jag kunde andas på ett nytt sätt.”

Mörkret släppte sitt grepp. Självförståelsen växte. Och för första gången på flera år vågade han drömma om framtiden.

Fotografin blev en ny väg framåt. Den gav kreativ glöd, men också en djupare relation till hans farmor.

”Hon är en av mina största inspirationskällor. Genom konsten fick vi ännu mer att dela. Det betydde mer än jag kan beskriva.”

Det är tydligt när jag träffar Vincent att han vågar vara både stark och skör på samma gång. Vincent har bestämt sig för att våga prata öppet om sitt mående.

”Att öppna upp hjälper inte bara mig, det hjälper också jättemånga andra. När man börjar prata öppet om sitt mående så händer det också något i hur andra vågar bemöta en. Det är många som skriver till mig eller säger att de känner igen sig och att det hjälper dem att också våga öppna upp och prata om sådant som är svårt.”

Vincent Rönnqvist
Foto: Sara Lundberg

Kulturen som livlina

När Vincent pratar om kultur pratar han inte om en hobby. Han pratar om en struktur som bar honom genom en av livets svåraste perioder.

”Kultur har varit helt avgörande för mitt mående. Man kan helt klart säga att kulturen räddade mitt liv. Den gav mig en plats där jag kunde vila från allt som gjorde ont. När jag mådde som sämst var det på Kaleido jag kände mig trygg, och trygghet är det enda som gör att man vågar växa. För när du får sitta i en ateljé och bara skapa, eller stå i en replokal utan att någon dömer dig, då börjar du känna att du hör hemma någonstans. Den känslan av tillhörighet räddade mig. Utan den vet jag inte var jag hade varit i dag.”

Han lägger till:

”Det är svårt att förklara hur viktigt det är att bli sedd utan krav. Det är det kulturen gjorde för mig.”

Det är tydligt när jag pratar med Vincent att kultur för honom betyder gemenskap.

“Oavsett vilken ålder, var du kommer ifrån, vilket språk du talar eller vem du är så finns det alltid något för alla inom kulturen och det tycker jag är fint. Jag tror inte det finns något som är lika starkt som kultur, som kan binda samman personer på samma sätt.”

Vincent lyfter att Piteå är en fantastisk kultur- och evenemangsstad där det händer mycket och finns mycket att göra för unga. Samtidigt som det också ofta är en kostnadsfråga för unga att ha råd att köpa biljetter till kulturevenemang så finns också många kulturarrangemang som är gratis.

En framtid som går att tro på

Vincent har engagerat sig i satsningen UNGA Acusticum, ett arbete där startskottet var evenemanget ”För ett bättre Piteå”, ett initiativ som samlade 500 personer inom politik, näringsliv, idrott, utbildning och kultur med ett långsiktigt mål att tillsammans skapa trygga mötesplatser för unga och att jobba förebyggande för ungas psykiska hälsa. Evenemanget skapades tillsammans med unga och på scenen stod några av Sveriges mest engagerade röster i ungas välmående, bland annat Klas Bergling från Tim Bergling Foundation.

Vincent delar en tydlig övertygelse med initiativtagarna som arbetar med kultursatsningar  om att satsningar på kultur för unga, både som medskapare och konsumenter inte är en lyx utan en nödvändighet.

“Det är svårt att förklara men jag tycker själv att man kunde känna att vi faktiskt gjorde något och det var en fantastisk chans att få prata med vuxna som faktiskt lyssnade och som man märkte att de ville hjälpa till att göra Piteå en bättre plats för unga.”

Han är tydlig med vad som krävs. Närhet, låga kostnader, öppna dörrar. Kvällar och helger. Trygga rum och möjlighet att få delta.

”Unga behöver platser där de kan vara sig själva. Där det inte spelar någon roll vad de heter, var de kommer ifrån eller hur de mår den dagen. Det är så man bygger självförtroende. Det är så man bygger ett samhälle. Vi behöver inte perfekt planering. Vi behöver bara en plats som säger: Kom in. Testa. Vi tror på dig.”

Ett avslutande budskap

“Jag tror verkligen att Piteå kan bli bästa stället för unga om man fortsätter skapa tydliga ställen där unga kan hitta en gemenskap.”

Innan vi avslutar dagens intervju riktar Vincent en hälsning till alla som har makt över ungas möjligheter i Piteå:

”Våga satsa på oss. Våga lyssna. Jag trodde inte ens att jag hade en framtid. Nu sitter jag här och pratar om den. Det är kulturens kraft. Och den kraften måste fler få känna.”

Vincent Rönnlund på Kaleido
Foto: Sara Lundberg

Dela sidan med en vän

Min story

Med Piteå som bas och framtidsdrömmarna på spåret

För Sofia Henriksson började skidresan i spåren runt Piteå som liten i Storfors SK. Idag tävlar hon mot världseliten, med Piteå som bas och träningsmiljön i Piteå Elit som en viktig del av satsningen. Vägen dit har inte alltid varit enkel. Skador och motgångar har satt hennes vilja på prov flera gånger. Ändå fortsätter hon. Med samma driv som när allt började. Sofia berättar om uppväxten i Piteå, valet att flytta hem igen, livet som elitåkare och framtidsdrömmarna.
Starkt näringsliv

”Entreprenörskraften i Piteå är extremt stark och den ska vi vara stolta över ” 

Möt Piteås kommundirektör tillika VD för PIKAB, Mikael Salomonsson. En Umeåbo som valde Piteå mitt i livet. Varför? För att han såg något som utmanade. En stad med bubblande potential, men också utvecklingsområden Vi pratar om branschbalans, företagsklimat, entreprenörskraft, Norrbotniabanan och varför Piteå inte ska jaga varje etablering, utan snarare rätt etableringar. Och vad är det som krävs för att en kommun både ska vara attraktiv att bo i och redo för framtiden?
Mer av kul

”Det som inte finns i Piteå, det ska finnas på Kajman”

En gulmålad träbyggnad mitt på Rådhustorget. En liten scen med ett stort hjärta och en tydlig vision: Det som inte finns i Piteå, det ska finnas på Kajman. Idag är kulturföreningen Kajman en självklar del av Piteås kulturliv. Hur ser Josef och Linn på Piteå som kulturstad? Vad saknas? Och vad krävs för att nästa generation musiker ska få ta plats?
Min story

”Jag var nog lite rädd för att flytta tillbaka”

Hon visste det tidigt. Att hon inte skulle stanna. Att världen var större än Piteå och att hon behövde se den med egna ögon. Så när Camilla Neideman var 19 år packade hon väskorna och flyttade söderut. Det som följde blev år av musik, resor, boende i kollektiv, yoga, sökande och till slut en hemflytt fylld av både tvivel och nya insikter om vad Piteå är. För precis som Camilla inte är samma person idag, är inte heller det Piteå hon lämnade samma Piteå som hon kommit hem till. Det här är berättelsen om att våga lämna och om modet att återvända hem.
Starkt näringsliv

“Piteås styrkor och möjligheter är hur många som helst”

I ett samtal om utveckling, framtidstro, visioner och mod kan du här läsa om kommunens nya utvecklingschefs spaning på Piteå. Hur ser Mats Berg på Piteås styrkor och utmaningar? Vad tycker han om nya visionen? Vad är det vi tar för givet? Och har vi blivit hemmablinda?
Attraktivt boende

150 mil tur och retur

Vad händer när man följer längtan hemåt? Efter 20 år i Skåne flyttade Jessica och hennes familj hem till Piteå igen. Flytten tillbaka till Piteå blev början på ett liv med trygghet, nya drömmar och helt nya möjligheter – både privat och i karriären. Deras berättelse är en påminnelse om att en hemflytt inte är ett steg tillbaka. Det kan vara steget framåt mot någonting nytt.