Det är en kylig morgon när jag svänger upp på stallbacken till Piteå Ridklubbs stall på Grisberget. Snön knastrar under fötterna när jag går mot stallet och när jag öppnar dörren möts jag av det lugna tuggandet av hö, värmen och den bekanta doften jag minns från mina egna barn- och ungdomsår. Här i stallet ska jag idag träffa Nina Lundmark som varit en del av Piteå Ridklubb (PRK) sedan föreningen startade för 60 år sedan.
Nina har med sig ett gammalt, vältummat fotoalbum, fyllt av minnen, värme, vänner och hästar. När Nina berättar om hur allt startade kan jag se hur det glittrar till i ögonen.
Piteå ridklubb startade i ett gammalt ”fuse” på Annelund, utan vatten och värme. Det var från början bara tre hästar, som grundaren Stig Kempe tagit till Annelund från Norrlands Dragonregemente K4 i Umeå där närmare 400 hästar på den tiden fanns uppstallade. Det var en tid då armén beslutade att en efter en ersätta hästarna med bandvagnar, vilket visade sig bli starten på Piteå Ridklubb.
Stig Kempe, som var föreningens första ridlärare finns med på flera av bilderna i fotoalbumet. Han var den stora drivande kraften, berättar Nina, han hade kunskapen och kontakten med K4 och möjliggjorde föreningens bildande tillsammans med Hilding Marklund, Tage Sjöberg och Eva Carlström.
”PRK bildades 1965, då var jag 13 år. Jag hade åkt mycket skidor innan, men jag minns att efter första gången jag var på ridskolan, då slutade jag med slalomen, det var något alldeles speciellt att få hålla på med ett levande djur.”
Och på den tiden red man på allt, ibland var det jordbrukshästar och i stallet fanns även en åsna vid namn Ivägen, för han var alltid ivägen, berättar Nina och skrattar. Till det lilla ”fuset” på Annelund hörde även boningshuset ”kåken”, berättar Nina och visar bilder med glada ungdomar framför farstukvisten på ”kåken” i fotoalbumet.
”Vi bodde ju i kåken på helger, kvällar och lov. Föräldrarna fick komma och ta hem oss och tvätta upp oss mellan varven och på sommaren var det läger. Kamratskapet och kärleken till hästen har alltid varit det viktigaste.”
/https%3A%2F%2Fpiteastories.se%2Fwp-content%2Fuploads%2F2025%2F11%2FNina-PRK-WEB-9.jpg)
/https%3A%2F%2Fpiteastories.se%2Fwp-content%2Fuploads%2F2025%2F11%2FNina-PRK-WEB-4-e1764255624648.jpg)
/https%3A%2F%2Fpiteastories.se%2Fwp-content%2Fuploads%2F2025%2F11%2FNina-PRK-WEB-5.jpg)
/https%3A%2F%2Fpiteastories.se%2Fwp-content%2Fuploads%2F2025%2F11%2FNina-PRK-WEB-10.jpg)
/https%3A%2F%2Fpiteastories.se%2Fwp-content%2Fuploads%2F2025%2F11%2FJosefine-Kitti-Emil-Hansius.jpg)
/https%3A%2F%2Fpiteastories.se%2Fwp-content%2Fuploads%2F2025%2F11%2FSkarmavbild-2025-11-17-kl.-08.25.11-1.png)
/https%3A%2F%2Fpiteastories.se%2Fwp-content%2Fuploads%2F2025%2F11%2FChristinaskolans-Allmanna-Laroverk-4-scaled.jpg)
/https%3A%2F%2Fpiteastories.se%2Fwp-content%2Fuploads%2F2025%2F11%2FWEB-Anneli-Smurfit_-2.jpg)
/https%3A%2F%2Fpiteastories.se%2Fwp-content%2Fuploads%2F2025%2F11%2FSkarmavbild-2025-11-07-kl.-16.07.00.png)
/https%3A%2F%2Fpiteastories.se%2Fwp-content%2Fuploads%2F2025%2F11%2FBT-1-1.jpg)