“Piteå är min plats, det är lugnt och tryggt och lagom mycket människor”

Det finns människor som har en särskild lyskraft. Sådana som kliver in i ett rum – eller ut på en fotbollsplan – och fyller det med värme. Faith Ikidi är en sådan människa.

Här kan du läsa om den allsvenska fotbollsspelaren som har spelat i Piteås damlag, Piteå IF DFF i 15 år – med över 300 matcher i den rödvita tröjan med nummer 14 på ryggen. Utöver framgångarna i svenska damallsvenskan har Faith spelat över 60 landskamper för Nigeria och representerat landet i både OS och VM. En meriterad veteran som under åren varit en nyckelspelare för Piteå IF DFF och ansågs på toppen av sin karriär vara en av världens bästa backar.

När Faith först kom till Piteå för att spela i Piteås Allsvenska damlag var hon 25 år. Idag är Faith 38 år gammal och har blivit en viktig spelare för Piteå IF, både på och utanför planen. Och för henne är Piteå mer än bara en plats att spela fotboll på. Det är hemma.

När jag kommer till LF Arena denna soliga försommardag pågår fortfarande träningen. På avstånd ser jag ett sammansvetsat lag, med nära till skratt samtidigt som man arbetar hårt. Efter träningen är avslutad möter Faith mig med ett stort leende och en smittande energi. Faith utstrålar både glädje, värme och tacksamhet när hon berättar om sin bakgrund och om sin tid som professionell fotbollsspelare.

Faith föddes 1987 i Nigeria, där hon också bodde under hela sin uppväxt med en pappa som jobbade i det militära och en mamma som drev en liten butik där hon sålde oljor. Faith började tidigt att hjälpa sin mamma i butiken. Men fokuset för Faith låg på vad hon skulle göra när butiken stängde. Spela fotboll.

Så fort Faith fick tillfälle spelade hon fotboll, med killarna. Faith berättar att fotbollsspelandet var en del av hennes dagliga rutin. Redan som ung levde Faith för fotbollen.

Faith började se en kvinna klädd i fotbollskläder passera utanför butikens fönster. Det väckte en tanke hos Faith om att kanske också hon skulle kunna spela i ett damlag. ”Det är nog dags för mig” tänkte Faith.

Men föräldrarna gillade inte alls att Faith skulle spela fotboll, de såg ingen framtid med fotbollen berättar Faith, och hon tvingades i stället jobba i butiken. Så fort hon fick möjlighet och hade haft den sista kunden för dagen, låste hon butiken och sprang raka vägen till fotbollsplanen för att spela, barfota, för familjen hade inte råd att köpa fotbollsskor.

Så en dag när Faith hjälpte sin mamma i butiken som vanligt kom en främmande man in genom dörren. En man som Faith aldrig hade sett förut. Han ville köpa olja och när Faith skulle öppna en flaska för att hälla upp olja åt honom sträckte han sig fram och tog fast hennes hand. Faith blev rädd och ryckte åt sig handen. Mannen såg Faith stadigt i ögonen och sa: “Gå och hämta din mamma.” Mamman kom in i butiken och såg den okända mannen stå där.

”Din dotter vill spela fotboll, ni ska låta henne göra det.” sa mannen.

”Okej, om det är vad du säger” svarade mamman.

Den kvällen hade Faiths föräldrar ett samtal som skulle betyda mycket för Faith, då föräldrarna kom fram till att: ”okej, om han säger att Faith ska spela fotboll, då ska vi lyssna”.

Där och då hände något. Kanske var det så att mannen var synsk, eller var han bara ovanligt klarsynt? Men oavsett vilket så förändrade händelsen föräldrarnas inställning till deras dotters stora intresse. Inför den första matchen i division två, när Faith var 15 år gammal sa tränarna till Faith att hon måste ha fotbollsskor. Pappan åkte och köpte “gummibands-skor”. Faith berättar hur hon var så glad och stolt när hon kom till första träningen, men när de andra fick se hennes skor så skrattade de. ”De skrattade åt mina skor, det var inga riktiga fotbollsskor” minns Faith med ett stort leende. Och så småningom fick även Faith ett par riktiga fotbollsskor att spela i.

När Faith var 17 år lämnade hon sedan Nigeria för en lång resa till Norge, där hon fått en plats i det norska damlaget Klepp Kvinne Elite. Det var Faiths första möte med vårt nordiska klimat. Faith berättar att det var första gången hon såg snö och visst var hon orolig över hur hon skulle klara av att trivas i det kalla klimatet. Men Faith blev väl mottagen och lärde sig att trivas i sitt nya hemland. Karriären ledde henne sedan vidare till Sverige där hon först spelade i QBIK, via Linköping innan hon slutligen kom till Piteå. Piteå kontaktade Linköpings tränare för att förhandla om en förflyttning. Faith hade ännu inte skrivit på pappren för den nya säsongen och tränarens svar på Piteås fråga blev: ”Jag tror att Faith vill flytta, hon trivs inte här” Och det stämde. Men vad Faith då inte visste var att det skulle det visa sig att hon inom kort skulle hitta hem.