”Svåra frågor kan vara lättare att prata om på scen”

Konst och teater kan nå fram där vanliga ord inte räcker till. För Carina Henriksson – mer känd som Glesbygdsdivan – har scenen blivit en plats där laddade ämnen som förlorat kulturarv, miljö och identitet får ta plats. Med rötterna i Norrbotten skapar hon scenkonst som öppnar dörrar till samtal vi annars duckar för.

Sångare, musiker, skådespelare, regissör, tonsättare, manusförfattare, röstmassör, föredragshållare och scenkonstproducent. Carina Henriksson har minst sagt många strängar på sin lyra. Under artistnamnet Glesbygdsdivan skapar hon genreöverskridande kultur i norr, ofta med teman som demokrati, mänskliga rättigheter och allas rätt till kultur. I produktionerna lyfter hon ofta in tre språk: svenska, meänkieli och samiska, och nämner sitt eget ursprung som en viktig drivkraft i arbetet.

– Jag är dubbel minoritet: både same och tornedaling. De kulturerna är väldigt starka i mig men på grund av den försvenskningspolitik som fördes i tidigare generationer fick jag aldrig lära mig språken. Jag har kämpat med att hitta tillbaka till mina rötter och till mina språk som har förnekats mig. Det har dels blivit en resa in i mig själv, men även något jag har omfamnat genom sången och teatern, säger Carina.

I ett av sina senaste projekt står hållbarhet och biologisk mångfald i fokus. Kalhyggesoperan handlar om två syskon som återvänder till sin barndoms skog och istället finner ett kalhygge. Föreställningen hade urpremiär i Pessinki naturreservat i Lainio i somras. Publiken fick sitta på stubbar istället för vanliga stolar, ett exempel på hur Carina jobbar för att genom kulturen komma nära människor.

– Sådant som kan vara svårt att prata om kan vara lättare att säga på scen genom sång eller teater. Man passerar intellektet hos åhöraren och kan tala direkt till känslorna.

Carinas föreställningar kan många gånger bli startskottet på en bearbetning av ett sår som liknar det hon själv burit på.

– Ibland har någon i publiken haft en känsla av att det här är något som de inte pratat om i släkten, men sedan visar det sig att de har ett ben i någon av våra minoriteter. Alla människor ska få känna att deras kultur och språk är lika mycket värda, och det gäller inte bara nationella minoriteter utan även personer som kommer till Sverige nu.

I skrivande stund jobbar Carina på ett helt nytt projekt: sin första skiva med egenskrivna låtar.

– Plattan handlar om människan och vår relation till naturen och miljön – om hur vi behandlar vår enda jord. Det är berättelser om ansvar, sårbarhet och hopp, mitt i den värld vi delar. Men den handlar också om identitet, språklöshet och mellanförskap.

Carina är född och uppvuxen i Lainio i Kiruna kommun och har i perioder bott både längre söderut i Sverige och utomlands. För sju år sedan gick flyttlasset till Piteå. Hon beskriver kulturlivet i Piteå som livskraftig och mångfacetterad.

– Det pågår ett myller på alla nivåer, från den ideella sektorn och studieförbunden till kulturskolorna, högskolan och det fria kulturlivet. När alla de här samverkar får vi hela paletten av kultur och kan skapa generations- och disciplinöverskridande möten och magisk scenkonst.