Vi svänger av mot kyrkbyn i Öjebyn en tidig vårkväll där solen ligger lågt över trähusen och färgar kyrkan guldgul. Husen står nära varandra, grånade fasader med färgglada fönsterluckor jämte faluröda med vita knutar och spetsgardiner.

Slingrande smala gränder, små försiktigt grönskande innergårdar och en svag doft av kaffe kommer från  cafét på Sockengränd. Det är en riktigt idyll, men den är inte påklistrad eller tillrättalagd, här känns historiens vingslag äkta. Förr var kyrkhelgerna årets höjdpunkt, vägarna fylldes av vagnar och gårdarna sjöd av liv och rörelse. Den här kvällen är det stilla, men snart fylls gator och gränder av liv. I juni hålls den årliga Kyrkmarknaden – en tradition med rötter långt tillbaka. Och i december återvänder folk hit för julmarknaden, där marknadsstånden lyser upp den mörka vintern.

Men nu är det bara vi och ett par skator som krafsar i vägkanten. Vi stannar till och andas in den kyliga kvällsluften. Det är något med den här platsen som bjuder in och fascinerar, historiens vingslag känns så närvarande. Vi blir stående en stund innan vi fortsätter mot bilen och kör hemåt. Det här är helt enkelt en plats lätt att älska.