Emelie Lövgren
Foto: Sanna Dahlén

“I Piteå har jag kunnat förverkliga mina drömmar”

Drömmen om att bli fotbollsproffs föddes i en av Piteås alla ungdomsklubbar. När Piteå IF tog klivet upp till högsta serien 2009, var det med Emelie Lövgren som mittback.
Efter en sejour i Djurgårdens IF har hon nu lagt skorna på hyllan och flyttat hem för nästa drömjobb. Som Piteå IF DFF:s första heltidsanställda klubbchef ska Emelie göra det lättare för fler unga tjejer att nå sina fotbollsdrömmar.

Det är få förunnat att ha en elitidrottskarriär i sin egen hemstad. Att dessutom få fortsätta inom samma bransch när fotbollsskorna snörats av är ja, dubbel vinst.
– Det här är sånt som man egentligen bara drömmer om att göra, säger Emelie Lövgren.

Varför blev det just fotboll för dig?

– Piteå är en riktig fotbollsstad. Kanske mycket tack vare Piteå Summer Games. Det finns många bra ungdomsklubbar och jag började i Storfors AIK med min pappa som tränare. Jag tyckte det var extremt kul att vinna – och det gjorde vi en hel del. Det triggade ett intresse att träna mer och mer.

Du har spelat på elitnivå med Piteå IF, Sunnanå, Arna Björnar i Norge och så Djurgården. Dessutom har du vunnit SM-guld med Piteå 2018. Vad tog dig dit?

– Jag klättrade steg för steg och nivå för nivå här hemma i Piteå. Dels fanns möjligheten, dels hade jag ett slags laserfokus. För mig fanns inget annat. Men det var mycket som fick stå tillbaka. Utlandsresor, födelsedagar. Jag gick inte på balen och under studenthelgen hade vi en stor hemmamatch. Men jag har aldrig stannat upp och känt att jag har missat något. Jag hade även väldigt förstående lärare i skolan som gjorde det möjligt för mig att satsa.

Vad fick dig att återvända till Piteå efter några år hemifrån?

– Jag var 29 år när jag flyttade till Bergen i Norge. Jag trivdes väldigt bra där. Även i Stockholm. Jag fick många bra insikter, som vad jag föredrar och behöver. Och jag växte som person. Men det är något visst med Piteå. Det går inte att komma ifrån. När jag dessutom fick erbjudandet om att bli klubbchef var det ett lätt beslut att flytta hem.

Foto: Sanna Dahlén

Vad har Piteå som inte andra har?

– Människorna! Lugnet, naturen och de ljusa sommarnätterna. Det är en fin sommarstad även om det skulle kunna göras ännu mer. Ibland tycker jag att det är enerverande att bo i en liten stad där nästan alla känner till alla. Men det är också det som är tjusningen. Det finns en fin värme här. Det är inte så konstlat, inte så märkvärdigt. Mer avslappnat och härligt.

Har du mer tid att njuta av Piteå som stad i din nya roll?

– Haha, nej egentligen inte. Det är fortfarande väldigt mycket fotbollsbubbla. Jag hade kanske trott att jag skulle lägga lite mer tid på att utveckla nya intressen. Men jag har en stor kärlek till havet och det får jag utlopp för här. Vi har båt och är mycket ute till sjöss. I Piteå skärgård. På vintern blir det en del skoter.

Vad hoppas du bidra med på din nya position?

– Mitt grunduppdrag är att utveckla och professionalisera Piteå IF DFF. Vad det egentligen betyder är att jag hoppas kunna göra det lättare för fler unga tjejer att nå sina fotbollsdrömmar. Det största med fotbollen är att få uppleva framgångar och motgångar tillsammans. När framgångarna för Piteå IF DFF började komma var det något nytt för Piteåborna. Stödet var enormt. Det är det fortfarande och det är fint att ta del av.

Emelie och Pite Energi gör Piteå till en proffsigare plats att bo på.

Fakta/Emelie Lövgren

Ålder: 34 år.
Bor: I villa i Hortlax i Piteå.
Gör: Klubbchef för Piteå IF DFF.
Smultronställe: Piteå skärgård, den får inte alls så mycket uppmärksamhet som den förtjänar.

Dela sidan med en vän

Min story

”Det är väldigt tryggt och lugnt här i Piteå och det känns bra att kunna ge barnen den uppväxten”

I intervjun berättar Josefine bland annat om hur det är att vara influencer, hur det var att flytta upp till Piteå, hur det känns att barnen får växa upp i Piteå och hur hon träffade Emil Hansius.
Attraktivt boende

Kyrkbyn i Öjebyn – historiens vingslag fascinerar

Vi stannar till och andas in den kyliga kvällsluften. Det är något med den här platsen som bjuder in och fascinerar, historiens vingslag känns så närvarande. Vi blir stående en stund innan vi fortsätter mot bilen och kör hemåt. Kyrkbyn är helt enkelt en plats lätt att älska.
Min story

”Vi vill att Piteå ska bli känt som en stad där vi bryr oss om varandra och där vi hjälps åt.”  

Allt började med en vilja att göra skillnad. Det blev startskottet för föreningen Lilla Hjärtat, där omtanke och gemenskap har fått växa till något som berör hundratals människor i Piteå varje år. Genom julfiranden, aktiviteter och guldkant i vardagen skapar föreningen minnen och möjligheter för barn som annars kanske hade gått miste om dem. Med små handlingar som gör stor skillnad skapar föreningen aktiviteter för de barn och familjer som behöver det mest. Det här är berättelsen om hur engagemang och en stad som bryr sig kan göra skillnad.  
Min story

”Jag skulle vilja att det är Piteå som är den första staden man tänker på när man tänker på norra Sverige”

För gemene man är Emil känd som den humoristiska Pitebon som dricker cola ur en stövel, reagerar på TikTok's och kända svenska program, där han gärna slänger dåliga klipp i soptunnan. Vi fick en intervju med den omtyckta Piteå-ambassadören, där han berättar bland annat om uppväxten i Piteå, hur det kom sig att han började med YouTube, vad han har lärt sig sedan han fick barn och vad det innebär att vara "Pite-rik".
Mer av kul

”När man förstår hur tufft många ungdomar faktiskt har det och mår då finns ingen tvekan i hur mycket det här är värt”

När Malmgatan 5 slog upp dörrarna för första gången en kylig oktoberkväll 2023, strömmade ungdomarna in. Närmare 100 personer letade sig till den nyöppnade ungdomsgården, och sedan dess har lokalerna fyllts av skratt, gemenskap och nya vänskaper varje helg.
Attraktivt boende

Piteå om våren – en plats lätt att älska!

I älven som slingrar sig genom byn börjar isen röra på sig, spricker och släpper taget. Det brungula vattnet färgar isen och drar flaken med sig i sakta mak ner mot kraftverket. Jag tänker på hur vi brukade stå där som barn, nyfikna och lite för nära älvkanten.